Artiklar - Vilse

Sent ska syndaren vakna

Krönikor | 26 april 2018

En värmländsk insjö som i Tobias barndom Foto: Tommie Svanström Ohlson

Hur påverkar egentligen vi friluftsmänniskor miljön vi älskar, är vi bättre än andra eller i själva verket till och med hycklare? Läs veckans krönika av Tobias Karlsson.

Nu på morgonen när jag satt i bilen, sen till jobbet för att jag hade snoozat ett par tre gånger för mycket, så kom jag äntligen på titeln till denna krönikan. Jag har under en längre tid reflekterat över min konsumtion och särskilt den som är relaterad till mitt friluftsintresse.

Jag har alltid älskat att vara ute i naturen och kan i mångt och mycket beskrivas som ett naturbarn.

Har alltid fått följa med mina föräldrar och bröder ut i skogen. När jag var 1,5 år var hela familjen ute och plockade blåbär som skulle bli sylt. Min mor satt mig på en stubbe men lite blåbärsris fullt med bär som jag kunde underhålla mig själv med medans de fokuserade på att plocka bär.

När de lite senare vände sig om satt jag inte längre kvar på stubben. Skräcken spred sig bland dom. Efter ett stunds letande gick de tillbaka till stubben för att utgå från den i sitt letande. Där var jag mycket riktigt. Jag hade blivit trött av alla bären och lagt mig ner i det sköna riset och somnat.

Det som jag reflekterat över att även fast vi var ute mycket så hade vi inga ”speciella” skogskläder. Det skulle i och för sig vara stövlar och mygghatt men så mycket mer än så var det inte. Visst så hade vi en del utrustning för friluftsliv så som tält, kanot, primuskök och lite sådana saker. På nätterna stärktes det upp med filtar och täcken med mera. Vi gjorde inga längre fjällvandringar utan endast kortare turer så behovet av sådan utrustning fanns ju inte.

Semestrarna spenderades i skogen i norra Värmland vid en insjö där det plockades bär, och svamp från sjön drogs det upp en hel del abborrar.

Jag minns när jag var runt sex år då specialiserade jag mig en sommar på att tälja träsvärd av små björkslanor. Vi byggde kojor, trampade upp stigar till den lilla badstranden, fiskade och paddlade kanot. Visst syntes det att vi hade varit där. Dock fanns det inget skräp någonstans att finna, för att skräpa ner var det bara idioter som gör, som min käre far brukar säga.

När jag i tidiga tonåren började ta mig ut själv och med vänner så fanns min fars ord med mig. Jag hade hört fraser som ”lämna inget annat än fotavtryck efter dig”.

Med takt att jag började jobbade på mina lov och fick egna pengar så köpte jag utrustning i samma anda. Jag började med det nödvändigaste. Eftersom jag var aktiv inom militärens ungdomsverksamhet så hade jag en del utrustning därifrån och valde att köpa mig en ordentlig sovsäck, ett gaskök och en Gränsfors yxa som min första stora investering.

Senare blev det en ordentlig ryggsäck, Gore-Tex-tält och den just då släppta kniven F1 från företaget Fällkniven. Utrustning kompletterades och uppgraderades. Till bättre och många gånger lättare saker. Jag kände mig nöjd, många gånger var det mer eller mindre omöjligt att se var jag hade sovit. Man kunde uttyda på marken som blivit nedtryckt annars var det inte så mycket som antydde att någon hade varit där. Jag var noga med att ta med mig t-spritflaskor, tomma gastuber, skräp som påsar från den frystorkade maten.

Det kom ut nya kök av titan som var ännu lättare, bättre gaslyktor, nya knivar med mera. Min utrustning blev ännu bättre, lättare och mer avancerad och jag lämnade fortfarande inga spår efter mig.

Men lämnade jag verkligen mindre spår efter mig?
Nu i efterhand kan jag bara konstatera att så inte var/är fallet. Framställandet av mycket av den utrusning jag köpt har tagit hårt på miljön. Det paradoxala är att ju mer vi älskar naturen och att vara i den desto större påfrestningar utsätter vi den för. Detta brukar kallas för just friluftsparadoxen.

Att återbruka, tillverka egna saker och medveten konsumtion är något som jag verkligen börjat ta till mig. Jag har gått från storkonsument till en mer medveten konsument, gått från att ha en övertro på at

Värt att beakta för oss som bryr oss om naturen!

t prylar ska göra min utevistelse så mycket bättre till att förstå att det är interaktionen med naturen som är det viktiga.

 

Att torka sig vid en eld när man har blivit blöt och frusen är underbart. Att ge avkall på en del bekvämlighet behöver inte alltid vara till det sämre, utan många gånger tvärtom. Något som jag ofta säger är att ”vi har blivit så bekväma att vi har blivit obekväma”. Med det så menar jag bland annat att vi har så mycket saker med oss ut att varje tur blir ett mindre projekt samt vi sliter och släpar på alla grejer. Krångla inte till det för mycket, tillräckligt bra är ofta bra nog. Vi behöver inte ha det bästa av allt.

Att flytta ner ”köpa-nytt” några steg i konsumtionstrappan gör väldigt mycket för miljön och även plånboken. Att tillverka egen utrustning är otroligt tillfredsställande, att tälja en egen sked, snida till en kåsa med mera är något jag verkligen rekommenderar. När jag behöver köpa saker väljer jag i första hand begagnad utrustning i andra hand lokala aktörer och i sista från andra.

Jag är väldigt dålig på att spara pengar så det som blir över nu går till utbildningar/kurser och träffar. Detta är nog en av de saker som jag värdesätter mest. Det finns så otroligt mycket kunskap bland oss, det gäller bara att ta sig till dom människorna som sitter på den.

För drygt 5 år sedan återvände jag till den plats där jag och familjen spenderade semestern för 35 år innan. Det var nästan omöjligt att ta sig ner till platsen. Det syntes inget av de många somrar vi tillbringat där, stigen till badplatsen fanns inte längre kvar. Skogen hade åter tagit platsen till sin egna. Det lilla hål i skogen som vi en gång skapat fanns inte längre. De stora hål som gjorts i jorden för att tillverka en del av mina saker kommer troligtvis aldrig försvinna.

Så nu dagarna efter jordens dag vill jag att fler än mig funderar lite på vad vi kan göra tillsammans för att ta hand om den natur vi älskar så mycket. Sent ska syndaren vakna, så även jag.

Vandra med lättare last: fem bra råd

Guider | 15 april 2018

En lättare last kan innebära större njutning, framför allt på längre turer.

Att bära lättare kan ge en mer njutningsfull vandring eftersom du kan ta med sådant som ger guldkant, god mat eller en flaska vin exempelvis eller att du helt enkelt vill avverka en längre sträcka på kortare tid. Men det kan också vara en förutsättning för en äldre vandrare, en barnfamilj eller person som råkat ut för sjukdom över huvud taget ska kunna genomföra en längre vandring. Det finns helt enkelt många skäl att vandra med en lättare packning!

Jörgen Johansson har ägnat närmare två decennier åt att inspirera människor att vandra med en lättare last genom flertalet böcker, bland annat Vandra fjäderlätt : för njutbara turer, och han har bevisat att det funkar under långa och tuffa strapatser i vildmarken. Vi ringer upp Jörgen och frågar hur man gör!

Lyssna på poddavsnittet med Jörgen Johansson >>

 

1. Fokusera där insatsen gör
störst nytta

Jörgen Johansson har inspirerat tusentals människor att bära lättare.

Viktigaste rådet är att fokusera på de saker som väger mest. De tre stora: sovsäck, ryggsäck och tält. Där kan man spara åtskilliga kilon. Det är själva grunden i att få en lättare last.

 

2. Rannsaka din packning

En annan viktig sak är att rannsaka sin packning: behöver jag verkligen allt detta? Senast jag var ute, använde jag verkligen den här prylen. Vad är det värsta som kan inträffa om jag inte har med mig den här prylen. Ett exempel på en pryl som man förhoppningsvis inte använder alls men som man ändå behöver ta med sig är till exempel sjukvårdsutrustning.

Ett exempel på detta är att jag för 30 år sedan köpte mitt första stormkök då skaffade jag mig också ett extrakök som man eldar med små tabletter, jag resonerade så att det var bra att ha om stormköket skulle sluta fungera.

Sen bar jag runt på det under olika vandringar i 20 år tills jag insåg att stormköket inte kommer sluta fungera. Stormkök är ju tämligen idiotsäkra.

 

3. Hitta prylar som kan “multitaska”

En annan sak man kan titta på är sådant som går att använda till flera olika ändamål. Ett exempel är vandringsstavar som jag gillar väldigt mycket. Mina vandringsstavar använder jag också som tältstänger på så vis slipper jag ha tältstänger med mig.

 

4. Vad har du på fötterna?

Det du bär på fötterna är mer energikrävande än att bära på ryggen det finns studier som visar på ungefär 5 gånger större energiåtgång än om man bär samma vikt på torson.

Så försök att använda eller hitta ett par lättare skor eller kängor men ta hänsyn till väder, terräng och så vidare.

 

5. Mäta!

Det finns ett uttryck som säger: “If You Can’t Measure It, You Can’t Manage It”, man vet egentligen inte vad man kan spara vikt på om man inte vet vad de olika utrustningsdetaljerna väger. Så en definitiv rekommendation är att använda en våg och sedan sätta in utrustningen i ett Excelark, det man i de flesta fall brukar se är att ryggsäcken väger mest – i de flesta fall väger den på tok för mycket.

Tre friluftstraditioner vi borde importera från Norge

Guider | 13 april 2018

Trolltunga den spektakulära stenformation på ungefär 1100 meter över havet. Den står ut horisontellt över fjället, ungefär 700 meters fallhöjd över Ringedalsvatnet, i Tyssedal, i Odda kommun, Hordaland fylke.

Stora delar av Sverige upptäckte att vi över huvud taget har ett grannland väster i och med tonårsserien Skam som hade premiär 2015.

Men vi friluftsmänniskor har så klart alltid uppskattat vår hurtiga, vackra och äventyrliga granne i väster. Det norska friluftslivet är oförställt och för alla. Vad jag har hört så existerar inte ens termen friluftsliv på samma vis som i Sverige – så djupt ligger det i den norska folksjälen att gå på tur. Och konstigt är inte det, Norge är antagligen ett av världens vackraste länder med sina djupa fjordar och höga skarpa berg.

Det finns alltså en hel del att hämta från friluftslandet numero uno Norge, vi har listat det vi definitiv måste importera!

 

1. Säkerhetstänket: Vend i tide, det er ingen skam å snu

Det här uttrycket lärde jag mig av fjällräddaren Niklas Holmedahl som är född och uppvuxen i västra Jämtland på gränsen till Norge. Det betyder helt enkelt att om man om du tror att det blir för svårt att nå din avsedda destination, vänd dig om eller sök efter skydd. Vänd i tid, det är ingen skam att vända.

 

Det ska vara enkla smaker på turen!

2. Mellanmålet: Kvikk Lunsj

Norge är kanske inte riktigt kända för sin matkultur men under en tur i naturen då smakar enkla smaker bäst – särskilt på lite längre turer.

Chokladkakan Kvikk Lunsj består av fyra avlånga kexbitar omgivna av ljuvlig mjölkchoklad, en slags Norsk variant av Kit Kat.

I Norge marknadsförs chokladen som “tursjokolad” (färdchoklad). På 1960-talet trycktes fjällföreskrifter på omslaget och på senare tid färdtips och turistinformation. En perfekt mumsbit på turen!

 

3. Känslan: Ut på tur aldrig sur

Detta är själva essensen i det norska friluftslivet.
Naturen och friluftslivet är för alla.

Det finns inte friluftsmänniskor i Norge.
Precis alla går på tur – oavsett vem man är!

 

 

Naturen – en instagramvänlig produkt

Krönikor | 06 april 2018


Hur är egentligen vårt förhållande till naturen, är naturen bara ytterligare ett sätt att bygga vår identitet genom sociala medier: hur ska vi förhålla oss, var det bättre förr? I veckans krönika så debuterar Josefin Wilkins som krönikör.

Jag scrollar igenom mitt instagramflöde och inser att vår relation till naturen förändras snabbt. Även när du läser dessa ord, sker effektivisering över våra ovetande kroppar och ny teknik lanseras i reklampauserna på vår favoritserie. Människan rör sig inte i samma värld eller takt som förr och vår relation till naturen verkar allt mer avgränsad.

Missuppfatta mig inte nu, utan jag tror “allmän” Svensson i lunchrummet, fortfarande värdesätter att vara ute i naturen. Ännu pulserar allemansrätten i våra blod. Men frågan är hur vi nu relaterar till dess ekolod?

För den breda befolkningen är nämligen naturupplevelser en instagramvänlig produkt, som med tidsbrist, effektivt ska avklaras. Vi ska till Nordnorge eller kasta oss ner för det brantaste av stup. Vi bokar pilgrimsvandringar för inre reflektion, men tid för relation och att faktiskt Vara med naturen. Nja, det fylls inte många almanackor med.

Jag är rädd att sättet vi lever på idagl håller på att förstöra vår relation till naturen. Tror du mig inte så observera bara hur vi väljer att planera våra natursemestrar. Det är kartor, GPS och den rätta tältutrustningen, med det senaste inom Gore-Tex som ska med. Vi ska nå vårt mål med högsta bekvämlighet. Skyddas från naturens krafter och samtidigt exploatera både den och oss själva på ett fläckfritt instagram.
Att en söndag, se ett löv falla ner. En onsdagskväll samla pinnar för en enkel brasa eller när som helst ta sig till närmsta skog och sätta sig på en stubbe. Det är det nog bara hippies eller nytänkande ”skogsbadare” som gör.

I naturvårdsverkets rapport ” Den viktiga utomhusvistelsen” visas inte ett trendbrott för framtidens ”vuxna”. Föräldrar uttrycker rädslor och markerar utomhusvistelsens stora risker. Ska barnen ut i naturen så ska detta kontrolleras. Med grindar och betong på lekplatserna ska nog alla kunna skyddas.

Så, vad är det jag då menar? Var vår relation till naturen bättre förr? Kanske? kanske inte.
Jag är ingen vetare av allt, och lita på mig även jag har nya vandrarskor och naturupplevelser i Lofoten i sikte.
Det jag dock hoppas på är en ny trend där vi slutar att bygga upp murar mellan oss och naturen. Slutar att göra den till ett Facebookevent och slutar att tro att vi är smartare än den.

Istället vill jag se mer av människor som pausar sitt scrollande, finns tydligen en app för det och bara andas tag. Människor som går till biblioteket för att shoppa naturkunskap, istället för ett nytt stildrag. Människor som lär nästa generation att naturen, är en del av vår kroppsliga funktion.

 

Elles fantastiska friluftsrecept – som passar lika bra att laga hemma

Guider | 04 april 2018

Elle Nikishkova är utekocken som föredrar att laga mat över öppen eld.

Friskluft i kombination med motion gör att mat smakar ännu bättre utomhus. I avsnitt 13 träffade vi utekocken Elle Nikishkova som har en särskild passion för matlagning över öppen eld. Elle kommer från Ukraina, har delvis vuxit upp i Umeå och har bott i Guatemala. Men har nu stadgat sig i Uppsala.

Hon lagar mat med hela världen som inspiration men helst med lokala råvaror och ingredienser efter säsong.

Jag har blandat hot med mutor för att komma över dessa recept! Elles Ukrainska Borsch och ett Indiskt bröd som är perfekt att laga utomhus.

 

 

Indisk Paratha över öppen eld

Ett riktigt enkelt, saftigt och gott bröd som passar utmärkt att laga utomhus över öppen eld. Jag använder vetemjöl i detta recept men man kan blanda och prova sig fram med olika mjölsorter efter smak.

Om man är ute på vintern eller har lite tid, kan man alltid göra degbullarna hemma och ta med sig ut i en matlåda, färdiga att kavlas och stekas över elden!

Ingredienser

3 ½ dl vetemjöl
2 krm salt
1 ½ dl vatten
1 msk honung eller sirap
Olja eller smält smör
Mjöl till utbakning

Gör så här:
Blanda mjöl, salt och honung i en bunke. Tillsätt vatten och knåda degen till en fast och smidig konsistens. Degen ska inte klibba, men heller inte vara för hård. Knåda ordentligt i 5-10 min. Låt degen vila i 15 minuter under handduk.

Så här ska bullarna se ut innan de bakas.

Rulla ut degen till en korv och skär i 8-10 lika stora bitar. Kavla ut varje bit till en rund tunn kaka. Pensla kakan på båda sidor med smält smör eller olja, rulla ihop den till en korv och rulla sedan korven till en bulle (se bild 1). Låt bullarna vila i 15-30 min under handduk.

Mjöla arbetsytan och kavla ut varje bulle till en rund kaka, ca 2-3mm tjock. Stek på medelhög värme på häll eller i stekpanna, ca 1 minut per sida eller tills kakan har fått fin färg. Servera direkt med en god indisk gryta, eller varför inte fylld med äggröra och Sriracha mayo!

Indisk Paratha, ett enkelt men utsökt bröd som passar utmärkt att laga utomhus.

Tips: En bra eld för matlagning är en så kallad pagodeld. Gör så här: Stapla vedträn i en fyrkant, och om du har fuktig ved så lägg den överst så kommer den att torka. I mitten gör du en liten pyramid eld med det du ska tända med (ex näver) och tändveden. Elden ger fin glöd till matlagning.

 

Elles hemliga Ukrainsk Borsch

Hemligheten för att få till en riktigt god Borsch är att få till en fin balans mellan sött och surt. När man försteker lök, morotter och rödbetor tar man fram sötman hos grönsakerna. För syran står, i detta recept, surkålen. Har man inte surkål, kan man ha i vitkål och några matskedar valfri vinäger. Prova dig fram!

Elles Ukrainsk Borsch, som vi lyckats komma över med hjälp av en blandning av mutor och hot…

Ingredienser
Köttbuljong
1 stor lök
2 morötter
3 rödbetor
4 mellanstora potatisar
3 msk tomatpure
2 nävar surkål
1 näve hackad persilja
1 näve hackad dill
Salt och peppar
1,5 l vatten
Olja till stekning

Gör så här
Koka köttbuljong från grunden eller använd buljongtärningar. Skala potatisen, skär upp den i lagom stora bitar och tillsätt i den sjudande buljongen. Skala rödbetorna, skär dessa i långa stavar (som pommes frites). Stek rödbetorna i olja tills de ha mjuknat lite och fått fin stekyta.

Ha i de stekta rödbetorna i buljongen. Hacka lök och riv morötterna, stek detta i stekpanna eller på häll tills blandningen har fått en fin färg. Tillsätt tomatpurén och stek den med löken och morötterna i några minuter. Tillsätt sedan detta i buljongen. När potatisen känns färdig, tillsätt surkål, dill och persilja. Smaka av med salt och peppar. Klart!

Servera med smetana, rysk yoghurt eller crème fraiche och bröd. Soppan är ännu godare dagen efter!

Sida 3 av 612345...Sista »

Ta del av bortglömd kunskap i din inbox