Avsnitt - Vilse

#33: Lisen Sundgren, med passion för vilda växter

18 juni 2018


Redan som barn blev Lisen Sundgren introducerad till kunskapen om växter av sin morfar men det var inte förrän en stor livsomställning som hon fastnade för naturens läkande kraft och i synnerhet den urgamla kunskapen om vilda ätliga växter. Lisen har under åtskilliga år lärt ut, inspirerat och skrivit böcker om vilda växters kraft.

Lyssna och lär av Lisen Sundgrens stora kunskap på Acast eller där poddar finns!

#32: Caroline Tollstadius, meteorologen

07 juni 2018


Med anledning av nationaldagen igår så kör vi ett specialavsnitt med vi svenskars absoluta favoritämne, vädret. Träffa meterologen Caroline Tollstadius i avsnitt 32!

#31: Jenny Neikell, Surtanten

31 maj 2018


Träffa Surtanten, Jenny Neikell som genom sitt eget företag surar grönsaker och inspirerar genom kurser och böcker om surningens under. En gammal metod som förts i nytt ljus de senaste åren för sina hälsofördelar.

Surtanten, Jenny Neikell använder den gamla konserveringsmetoden surning där grönsaker gått bilda sin egen syra med hjälp av mjölksyrabakterier som finns naturligt i grönsakerna. Konserveringsmetoden har används ursprunligt för att förlänga hållbarheten hos grönsaker men på senare tid har forskare upptäckt att det finns flera hälsofördelar med surning.

Mjölksyran bidrar med en unik smak och i processen bildas aromämnen, därför uppskattar många dessutom smaken.

Syrning fungerar genom att de levande bakterierna skapar en syrlig miljö och konkurrerar ut bakterier som annars förstör grönsakerna.

Lyssna på Acast eller där poddar finns!

#30: Niklas Magnusson, handskmakare i fjärde generationen

24 maj 2018


För ett par år sen blev Magnus och hans kusin Niklas Magnusson de första traditionellt skolade handskmakarna i Sverige på 47 år. De båda är en del av familjen Magnusson som i generationer gjort kvalitetshandskar i det småländska företaget Hestra. I avsnittet pratar vi om skinn och läder, hur det är att jobba i ett familjeföretag, och vad som utmärker ett par riktigt bra handskar.

Lyssna genom Acast eller där poddar finns!

I naturen stegar jag bort från samhällets krav

17 maj 2018


Redan som barn blir vi fostrade att tänka framåt och triggade av att tillfredsställa vår omgivning istället för oss själva. Läs den senaste krönikan av Josefin Wilkins om hur hon hittar tillbaka till nuet genom naturen.

Vad ska du bli när du blir stor? Minns ni frågan som dök upp lite här och var i barndomen, främst av snälla far och morföräldrar, med kärleksfulla ögon och godhjärtade intentioner. Lite enkelt svarade vi säkert det coolaste vi visste och hoppades se stoltheten lysa i deras förväntansfulla uttryck.

Men frågan om vad vi ska bli, slutar ju inte efter släktkalas att styra våra liv. Även i skolan är barns framtidsplanering en åsiktsladdad, statlig angeläget och värre blir det. Minns ni högstadiet? Där räckte det inte med att skylla på, hur ett hormonpåslag gjorde att en varken visste upp eller ner. Nej, för samhällets bästa skulle jag ”hitta just min väg” genom gymnasievalet och ut i en samhällsnyttig riktning.

Jag minns till och med att jag fick träffa en studievägledare lika godhjärtat som mina släktingar, som faktiskt tog på sig ansvaret att guida mig mot framgång. Svårt uppdrag. Stackars människa. Hon var ju bara en representant från samhället, som ville att jag skulle lyckas. Jag tänkte främst på nästa fest. Längtade efter nya sms, på min nokia mobil. Fast, kanske ännu mer på att få vara fri och skapa min egna stig.

För som trettioåring, är jag som vanligt i skogen och ”steg för stegar” som jag kallar det. Jag ser hur nya knoppar växer, jag studerar mossan och skrattar åt mig själv att jag trots så många floror, kan vara så dålig på att artbestämma. Jag rör vid stenens hårda kant. Jag reser mig och läderkängorna gnisslar mot trädrötternas glatta yta. Jag tittar upp och undrar ifall de kanske blir lite regn framåt dan. Luften känns fuktigare, men själen känns äntligen vid liv.

Här går jag steg efter steg och jag ser inte det jag kom till skogen för att se, utan jag ser det stunden har att ge.

Jag stannar upp, kanske har jag gått i cirklar, magen säger frukost. Jag borde snart försöka “hitta” hem. Men jag stannar kvar. Några minuter till. Låter den lätta själen, få lite extra utrymme att vandra fritt. Känslan av frihet blandat med enkelhetens nöjdhet. Kanske behöver hela samhället mer av det här?

För när skola, samhälle och även godhjärtade familjemedlemmar vill att jag redan som barn, ska veta min ”rätta” väg, så börjar min kropp bara skrika efter mer frihet. Jag vill få vara på platser där jag inte behöver veta nästa steg. Jag vill i nuet få välja höger eller vänster och inte bara gå från A till B.

Mest av allt vill jag se de jag ser och inte av andra få höra vart jag ska.

Jag tror inte heller att jag är ensam om att njuta av denna okomplicerade tillvaro. Du som läsare kanske till och med kan känna igen dig i den där friheten, som kommer ifrån att i naturen ”steg för stega”. Begrepp som att ströva, strosa och flanera måste ju ha kommit till av en anledning?

Fast, enligt Wikipedia är de flesta av dessa ord, kopplat till en människa med mycket fritid. Där passar mitt egna ”steg för stegande” inte riktigt in. Jag menar, jag är verkligen inte är en person med en massa ”fri-tid”. Jag är nystartad egenföretagare, som i kombination med masterutbildning försöker att få vardagsstrukturen att funka. Jag planerar, utformar visioner, och jobbar efter specifika mål. Att jag skulle ha en oändlig massa ”tid” utan riktlinje och intention, stämmer inte och är faktiskt inte det jag gillar. Lite så att jag till och med går igång på att vara i en planering och utvecklingsfas. Kalla mig hjärntvättad om du vill.

Men nu är vi återigen tillbaka, i nutida skogen. Jag har inte gått hem ännu, utan jag ser hur ekorren byggt kotthögar av rester från sin senaste måltid. Jag märker hur den där fågeln, som sagt har aldrig varit bra på namn, säger god morgon till en ny dag. På stubben sitter jag. Magen kurrar fortfarande.

Tänker där och då, att det inte är något fel med att vilja nå sina drömmar och redan som barn vara med och förändra. Men faran med detta är att vi med klara mål i sikte missar det som finns med oss i nuet. Vi glömmer bort det egna valet och lever samhällets framtidsplaner och inte våra egna.

Så för mig blir “Steg för stegandet” en allt mer prioriterad aktivitet. Här går jag i skogen. Gör mina egna stigar, utan att riktigt veta vart jag ska eller vad jag vet. Det finns inga rätt eller fel, utan jag “steg för stegar” precis dit jag vill.

Sida 1 av 1112345...10...Sista »

Ta del av bortglömd kunskap i din inbox