Avsnitt - Vilse

Sent ska syndaren vakna

26 april 2018

En värmländsk insjö som i Tobias barndom Foto: Tommie Svanström Ohlson

Hur påverkar egentligen vi friluftsmänniskor miljön vi älskar, är vi bättre än andra eller i själva verket till och med hycklare? Läs veckans krönika av Tobias Karlsson.

Nu på morgonen när jag satt i bilen, sen till jobbet för att jag hade snoozat ett par tre gånger för mycket, så kom jag äntligen på titeln till denna krönikan. Jag har under en längre tid reflekterat över min konsumtion och särskilt den som är relaterad till mitt friluftsintresse.

Jag har alltid älskat att vara ute i naturen och kan i mångt och mycket beskrivas som ett naturbarn.

Har alltid fått följa med mina föräldrar och bröder ut i skogen. När jag var 1,5 år var hela familjen ute och plockade blåbär som skulle bli sylt. Min mor satt mig på en stubbe men lite blåbärsris fullt med bär som jag kunde underhålla mig själv med medans de fokuserade på att plocka bär.

När de lite senare vände sig om satt jag inte längre kvar på stubben. Skräcken spred sig bland dom. Efter ett stunds letande gick de tillbaka till stubben för att utgå från den i sitt letande. Där var jag mycket riktigt. Jag hade blivit trött av alla bären och lagt mig ner i det sköna riset och somnat.

Det som jag reflekterat över att även fast vi var ute mycket så hade vi inga ”speciella” skogskläder. Det skulle i och för sig vara stövlar och mygghatt men så mycket mer än så var det inte. Visst så hade vi en del utrustning för friluftsliv så som tält, kanot, primuskök och lite sådana saker. På nätterna stärktes det upp med filtar och täcken med mera. Vi gjorde inga längre fjällvandringar utan endast kortare turer så behovet av sådan utrustning fanns ju inte.

Semestrarna spenderades i skogen i norra Värmland vid en insjö där det plockades bär, och svamp från sjön drogs det upp en hel del abborrar.

Jag minns när jag var runt sex år då specialiserade jag mig en sommar på att tälja träsvärd av små björkslanor. Vi byggde kojor, trampade upp stigar till den lilla badstranden, fiskade och paddlade kanot. Visst syntes det att vi hade varit där. Dock fanns det inget skräp någonstans att finna, för att skräpa ner var det bara idioter som gör, som min käre far brukar säga.

När jag i tidiga tonåren började ta mig ut själv och med vänner så fanns min fars ord med mig. Jag hade hört fraser som ”lämna inget annat än fotavtryck efter dig”.

Med takt att jag började jobbade på mina lov och fick egna pengar så köpte jag utrustning i samma anda. Jag började med det nödvändigaste. Eftersom jag var aktiv inom militärens ungdomsverksamhet så hade jag en del utrustning därifrån och valde att köpa mig en ordentlig sovsäck, ett gaskök och en Gränsfors yxa som min första stora investering.

Senare blev det en ordentlig ryggsäck, Gore-Tex-tält och den just då släppta kniven F1 från företaget Fällkniven. Utrustning kompletterades och uppgraderades. Till bättre och många gånger lättare saker. Jag kände mig nöjd, många gånger var det mer eller mindre omöjligt att se var jag hade sovit. Man kunde uttyda på marken som blivit nedtryckt annars var det inte så mycket som antydde att någon hade varit där. Jag var noga med att ta med mig t-spritflaskor, tomma gastuber, skräp som påsar från den frystorkade maten.

Det kom ut nya kök av titan som var ännu lättare, bättre gaslyktor, nya knivar med mera. Min utrustning blev ännu bättre, lättare och mer avancerad och jag lämnade fortfarande inga spår efter mig.

Men lämnade jag verkligen mindre spår efter mig?
Nu i efterhand kan jag bara konstatera att så inte var/är fallet. Framställandet av mycket av den utrusning jag köpt har tagit hårt på miljön. Det paradoxala är att ju mer vi älskar naturen och att vara i den desto större påfrestningar utsätter vi den för. Detta brukar kallas för just friluftsparadoxen.

Att återbruka, tillverka egna saker och medveten konsumtion är något som jag verkligen börjat ta till mig. Jag har gått från storkonsument till en mer medveten konsument, gått från att ha en övertro på at

Värt att beakta för oss som bryr oss om naturen!

t prylar ska göra min utevistelse så mycket bättre till att förstå att det är interaktionen med naturen som är det viktiga.

 

Att torka sig vid en eld när man har blivit blöt och frusen är underbart. Att ge avkall på en del bekvämlighet behöver inte alltid vara till det sämre, utan många gånger tvärtom. Något som jag ofta säger är att ”vi har blivit så bekväma att vi har blivit obekväma”. Med det så menar jag bland annat att vi har så mycket saker med oss ut att varje tur blir ett mindre projekt samt vi sliter och släpar på alla grejer. Krångla inte till det för mycket, tillräckligt bra är ofta bra nog. Vi behöver inte ha det bästa av allt.

Att flytta ner ”köpa-nytt” några steg i konsumtionstrappan gör väldigt mycket för miljön och även plånboken. Att tillverka egen utrustning är otroligt tillfredsställande, att tälja en egen sked, snida till en kåsa med mera är något jag verkligen rekommenderar. När jag behöver köpa saker väljer jag i första hand begagnad utrustning i andra hand lokala aktörer och i sista från andra.

Jag är väldigt dålig på att spara pengar så det som blir över nu går till utbildningar/kurser och träffar. Detta är nog en av de saker som jag värdesätter mest. Det finns så otroligt mycket kunskap bland oss, det gäller bara att ta sig till dom människorna som sitter på den.

För drygt 5 år sedan återvände jag till den plats där jag och familjen spenderade semestern för 35 år innan. Det var nästan omöjligt att ta sig ner till platsen. Det syntes inget av de många somrar vi tillbringat där, stigen till badplatsen fanns inte längre kvar. Skogen hade åter tagit platsen till sin egna. Det lilla hål i skogen som vi en gång skapat fanns inte längre. De stora hål som gjorts i jorden för att tillverka en del av mina saker kommer troligtvis aldrig försvinna.

Så nu dagarna efter jordens dag vill jag att fler än mig funderar lite på vad vi kan göra tillsammans för att ta hand om den natur vi älskar så mycket. Sent ska syndaren vakna, så även jag.

#27: Peter Persson, självlärd äventyrare

26 april 2018

Peter i Pärlälvens Fjällurskog från den "sista" delen av De stora skogsäventyren.

Peter Persson har i 10 år dokumenterat sina egna äventyr i vildmarken, han är antagligen den svenska friluftspersonlighet som är mest uppskattad på YouTube genom sina otroligt populära filmer. Vi har fått följa med till jordens stora vildmarker som Alaska och den australienska ön Tasmanien. I det här avsnittet får vi lära känna honom på djupet.

Den senaste tiden har Peter fokuserat lite närmre hem då vi genom, De stora skogsäventyren fått följa med till Sveriges sista urskogar. Peter vill lyfta problematiken med krympande urskogar och att den odlade skogen breder ut sig.

I avsnittet pratar vi om bakgrunden till Peters stora friluftspassion, om farliga situationer i vildmarken, om prylar, att prata med djur och mycket annat!

Lyssna i Acast eller där poddar finns!


Hitta Peter Persson

Peter kommunicerar genom sitt alias In i vildmarken och publicerar bland annat på sin hemsida, sin instagramprofil och så klart hans uppskattade YouTube-kanal.

Peter vid sitt “bushplan” som i regel är enda sättet att ta sig ut i Nordamerikas nordliga vildmarker.

 

Packraft är ett transportmedel som återkommer. Här i Brooks Range i Alaska.

 

Bild från Peters “revanschtur” till Kanada. Bilden är från Mackenziebergen i nordvästra Kanada. Lyssna mer i poddavsnittet!

#26: Ida Lindström, ett poddavsnitt tillägnat fjällvandring

19 april 2018


I friluftspodden Vilse som handlar om enkla, nödvändiga kunskaper och nöjen som vi moderna människor håller på att glömma pratar vi idag om fjällvandring.

Dagens gäst är Ida Lindström – vildmarksguiden och militären som har gedigen kunskap och lång erfarenhet av tuffa strapatser. Ett perfekt avsnitt om du vill förbereda dig för sommarens fjällvandring!

Till vardags bor Ida i Åre där hon arbetar med att utbilda fjällguider i Friluftsfrämjandets regi men just nu befinner hon sig i Riksgränsen där hon “säsongat”.

Lyssna på Acast eller där poddar finns!

Vandra med lättare last: fem bra råd

15 april 2018

En lättare last kan innebära större njutning, framför allt på längre turer.

Att bära lättare kan ge en mer njutningsfull vandring eftersom du kan ta med sådant som ger guldkant, god mat eller en flaska vin exempelvis eller att du helt enkelt vill avverka en längre sträcka på kortare tid. Men det kan också vara en förutsättning för en äldre vandrare, en barnfamilj eller person som råkat ut för sjukdom över huvud taget ska kunna genomföra en längre vandring. Det finns helt enkelt många skäl att vandra med en lättare packning!

Jörgen Johansson har ägnat närmare två decennier åt att inspirera människor att vandra med en lättare last genom flertalet böcker, bland annat Vandra fjäderlätt : för njutbara turer, och han har bevisat att det funkar under långa och tuffa strapatser i vildmarken. Vi ringer upp Jörgen och frågar hur man gör!

Lyssna på poddavsnittet med Jörgen Johansson >>

 

1. Fokusera där insatsen gör
störst nytta

Jörgen Johansson har inspirerat tusentals människor att bära lättare.

Viktigaste rådet är att fokusera på de saker som väger mest. De tre stora: sovsäck, ryggsäck och tält. Där kan man spara åtskilliga kilon. Det är själva grunden i att få en lättare last.

 

2. Rannsaka din packning

En annan viktig sak är att rannsaka sin packning: behöver jag verkligen allt detta? Senast jag var ute, använde jag verkligen den här prylen. Vad är det värsta som kan inträffa om jag inte har med mig den här prylen. Ett exempel på en pryl som man förhoppningsvis inte använder alls men som man ändå behöver ta med sig är till exempel sjukvårdsutrustning.

Ett exempel på detta är att jag för 30 år sedan köpte mitt första stormkök då skaffade jag mig också ett extrakök som man eldar med små tabletter, jag resonerade så att det var bra att ha om stormköket skulle sluta fungera.

Sen bar jag runt på det under olika vandringar i 20 år tills jag insåg att stormköket inte kommer sluta fungera. Stormkök är ju tämligen idiotsäkra.

 

3. Hitta prylar som kan “multitaska”

En annan sak man kan titta på är sådant som går att använda till flera olika ändamål. Ett exempel är vandringsstavar som jag gillar väldigt mycket. Mina vandringsstavar använder jag också som tältstänger på så vis slipper jag ha tältstänger med mig.

 

4. Vad har du på fötterna?

Det du bär på fötterna är mer energikrävande än att bära på ryggen det finns studier som visar på ungefär 5 gånger större energiåtgång än om man bär samma vikt på torson.

Så försök att använda eller hitta ett par lättare skor eller kängor men ta hänsyn till väder, terräng och så vidare.

 

5. Mäta!

Det finns ett uttryck som säger: “If You Can’t Measure It, You Can’t Manage It”, man vet egentligen inte vad man kan spara vikt på om man inte vet vad de olika utrustningsdetaljerna väger. Så en definitiv rekommendation är att använda en våg och sedan sätta in utrustningen i ett Excelark, det man i de flesta fall brukar se är att ryggsäcken väger mest – i de flesta fall väger den på tok för mycket.

Tre friluftstraditioner vi borde importera från Norge

13 april 2018

Trolltunga den spektakulära stenformation på ungefär 1100 meter över havet. Den står ut horisontellt över fjället, ungefär 700 meters fallhöjd över Ringedalsvatnet, i Tyssedal, i Odda kommun, Hordaland fylke.

Stora delar av Sverige upptäckte att vi över huvud taget har ett grannland väster i och med tonårsserien Skam som hade premiär 2015.

Men vi friluftsmänniskor har så klart alltid uppskattat vår hurtiga, vackra och äventyrliga granne i väster. Det norska friluftslivet är oförställt och för alla. Vad jag har hört så existerar inte ens termen friluftsliv på samma vis som i Sverige – så djupt ligger det i den norska folksjälen att gå på tur. Och konstigt är inte det, Norge är antagligen ett av världens vackraste länder med sina djupa fjordar och höga skarpa berg.

Det finns alltså en hel del att hämta från friluftslandet numero uno Norge, vi har listat det vi definitiv måste importera!

 

1. Säkerhetstänket: Vend i tide, det er ingen skam å snu

Det här uttrycket lärde jag mig av fjällräddaren Niklas Holmedahl som är född och uppvuxen i västra Jämtland på gränsen till Norge. Det betyder helt enkelt att om man om du tror att det blir för svårt att nå din avsedda destination, vänd dig om eller sök efter skydd. Vänd i tid, det är ingen skam att vända.

 

Det ska vara enkla smaker på turen!

2. Mellanmålet: Kvikk Lunsj

Norge är kanske inte riktigt kända för sin matkultur men under en tur i naturen då smakar enkla smaker bäst – särskilt på lite längre turer.

Chokladkakan Kvikk Lunsj består av fyra avlånga kexbitar omgivna av ljuvlig mjölkchoklad, en slags Norsk variant av Kit Kat.

I Norge marknadsförs chokladen som “tursjokolad” (färdchoklad). På 1960-talet trycktes fjällföreskrifter på omslaget och på senare tid färdtips och turistinformation. En perfekt mumsbit på turen!

 

3. Känslan: Ut på tur aldrig sur

Detta är själva essensen i det norska friluftslivet.
Naturen och friluftslivet är för alla.

Det finns inte friluftsmänniskor i Norge.
Precis alla går på tur – oavsett vem man är!

 

 

Sida 2 av 1112345...10...Sista »

Friluftsskolan: guider om friluftsliv
prenumerera på nyhetsbrevet!