Avsnitt - Vilse

Friluftsliv i Stockholm, fem tips

29 mars 2018En kommentar

Går det att hitta friluftslivet i Stockholm?

Måste boende i storstaden innebär betong, brunch och tunnelbana eller går det att hitta naturen och friluftslivet i stan? Vi lät friluftsbloggaren, småbarnspappan och vasastansbon Pierre Reldin ge sina bästa tips.

En av de absolut vanligaste frågorna man får som friluftsande innerstadsbo är, var? Själv började jag frilufsa lite mer aktivt för några år sedan och ställde mig själv samma fråga. Nu har jag hunnit upptäcka en hel del bra friluftsområden och naturreservat runt omkring Stockholm

Men först, vad är det man vill ha om man vill bli tipsad till bra friluftsplatser i Stockholm? Ja, det beror kanske på vad du vill göra och var du utgår ifrån? Handlar det om att hitta vackra platser för söndagspromenaden, eller platser att göra upp eld och laga mat på, eller kanske djupa skogar att gå flera mil i på flerdagsvandringar? Allt finns om man bara vet vad man ska leta efter.

 

1: Sörmlandsleden, 100 mil vandring tillgängligt via tunnelbanan

Det första tipset jag skulle vilja dela med mig av är också det kanske mest givna, Sörmlandsleden. Denna led är en av giganterna i Sverige med sina över 100 mil långa sträckning, och den börjar söder om söder, 15 meter från Björkhagens tunnelbanestation. De första tio etapperna slingrar sig genom de bästa naturreservaten i södra Stockholm som var och en för sig förtjänar att stå på denna lista.

Vad som kännetecknar Sörmlandsledens första etapper är att de är oerhört enkla att ta sig till kommunalt, så ta bussen till en etappstart och gå en eller två etapper och ta bussen hem därifrån. Man kan självklart gå sträckorna åt bägge hållen, vilket kan vara bra att tänka på. Jag brukar se till att den ända med bäst anknytning till lokaltrafiken är den jag slutar vid, så att det blir så lätt som möjligt att ta sig hem efter en lång dag på leden. Om jag ska plocka ut just en favorit så blir det nog sträcka tre mellan Alby Friluftsgård (Tyresö/Krusboda) och Tyresta by (Svartbäcken).

Några av de naturreservat och friluftsområden som Sörmlandsleden passerar igenom är Nackareservatet med Hellasgården, Tyresta nationalpark, Rudans-, Hanvedens-, Paradisets naturreservat, samt Lida naturreservat. Vid många av dessa finns mysiga caféer och friluftsanläggningar. Hellasgården är kanske den närmaste för dig som bor i centrala Stockholm och bussarna från Slussen går med tiominuterstrafik. Det gör i och för sig att här kan det vara rejält mycket folk en solig och fin lördag i mars. En annan riktigt fin anläggning är Lida friluftsgård. Att komma in i stugvärmen och slå sig ner framför brasan med en kopp varm choklad efter en heldag ute är svårt att slå, innan man tar bussen hem. Runt alla dessa friluftsgårdar finns mängder med eldstäder och uppmärkta motionsspår och vandringsstigar i varierande längder.

 

2. Roslagsleden – en oupptäckt pärla, utgå från Mörby Centrum

Två andra leder som kan nämnas i sammanhanget är Upplandsleden och Roslagsleden. Den förstnämnda har jag faktiskt inte provat, den andra är en fin led från Danderyd (inte långt från tunnelbanan vid Mörby Centrum) och hela vägen förbi Norrtälje och vidare upp till Grisslehamn. Om du har gått Sörmlandsleden och är van vid de vältrampade och uppmärkta stigarna så blir man lite förvånad på Roslagsleden. Det är väldigt mycket färre vandrare som hittar hit och därför kan det bitvis vara svårt att hitta och på sommaren växer delar nästan igen.

 

3. Björnö och Skärgården, perfekt helgtur via buss från Slussen

Om du inte är ute efter att gå långt från A till B, utan snarare i en rundslinga eller kanske en helghajk med en övernattning så är Björnö längst ut på Ingarö ett bra alternativ. Hit tar du dig enkelt med buss från Slussen. Vandra runt i det vackra landskapet och tälta med havsutsikt. Trots att du gått torrskodd och inte korsat vatten så är du ute i vacker skärgårdsmiljö. Men om det inte räcker så kan jag varmt rekommendera en Waxholmsbåt ut till någon av alla hundratals skärgårdsöar och uppleva skärgården på riktigt. Om man samtidigt vill ha vandring eller cykling med lite distans så välj en av de lite större öarna, som till exempel Utö, och stanna då inte vid Gruvbryggan utan ta dig ner till den södra ön och till exempel Storsand.

 

4. Järvafältet, tillgängligt och stort

Ett annat naturområde som borde nämnas är Järvafältet som är oerhört enkelt att ta sig till då det finns mängder med pendeltågs- och tunnelbanestationer och bussar som passerar runt området. Det finns gott om olika spår och stigar och många är cykel och barnvagnsvänliga dessutom. Första gången jag fick höra talas om Järvafältet som friluftsområde så var jag lite skeptisk, är det inte bara ett väldigt stort fält tänkte jag? Nej, även om det finns stora fält så finns det även mycket skog och hela området sträcker sig från Kista/Stockholm (Hansta naturreservat) in i Sollentuna och Järfälla. Spana gärna in kommunernas hemsidor för ytterligare information. Det är för övrigt ett litet tips jag vill passa på att förmedla, att spana på kommunernas egna hemsidor, där man ofta kan hitta bra kartor med vandringsleder, vindskydd och grillplatser markerade.

 

5. Nationalstadsparken, Norra Djurgården – urskog mitt i stan

En annan pärla som jag skulle vilja slå ett slag för är Nationalstadsparken. Många glömmer bort denna fantastiska oas som ligger oerhört nära, till och med ända in i Stockholms innersta. Det kanske också är därför folk missar denna, den börjar ända inne vid Skeppsholmen och sträcker sig ut på Södra Djurgården, vilket för många är detsamma som Gröna lund och Skansen. Men då har man bara nosat på Djurgården. Så mitt första tips är att gå hela vägen ut till udden på Södra Djurgården, ta bron över Djurgårdsbrunnskanalen och fortsätt ut och upptäck Ladugårdsgärdet, för att sen ta sikte på Kaknästornet och ta bussen tillbaka in i stan.

Men den bästa friluftsupplevelsen av Nationalstadsparken får man norr om Gärdet och Värtan. Där fortsätter nämligen Norra Djurgården med pärlorna Hagaparken och framför allt Stora Skuggan som faktiskt är en riktig skog, bara 10 minuter från centrala Stockholm. Här finns nästan urskog, eldstäder och vindskydd, men tyvärr får man inte tälta här, trots att det finns gott om skog där ingen skulle upptäcka dig. Norr om Haga och Stora Skuggan fortsätter parken upp förbi Ulriksdal och tar slut vid Sollentuna.

Nästan var och ett av dessa tips kan undersökas många gånger närmare och du hittar nya gläntor, vindskydd och utkiksberg hela tiden. Om du dessutom är ute med dina barn som jag ofta är, så kan det vara lite tvärtom, man måste inte alltid försöka hitta nya spännande platser. Barnen uppskattar många gånger att komma tillbaka till platser de känner igen.

#23: Louise Becker, gröngölingen på vintertur

29 mars 2018


Louise Becker är frilufts-gröngöling och hade inte tältat sen Arvikafestivalen 2003 när hon gav sig iväg på en flera dagar lång snöskovandring med vintertältning under Höga Kusten Winter Hike (följ länken så kan ni läsa om Louise äventyr i artikeln!).

Hur gick det för Louise på hennes första vintervandring och vintertältning, lyssna där poddar finns!

Är du mer nyfiken på friluftsliv under vintern, följ länkarna nedan!
Om att tälta på vintern i minusgrader
Om snöskovandring för nybörjaren

#22: Niklas Holmedahl, fjällräddaren “bondförnuft och gofika”

22 mars 2018


I senaste avsnittet som är tillgängligt där poddar finns får du träffa Niklas Holmedahl fjällräddaren som inte räds orden. Föreställ dig Sven Erik “Sven-E” Ivar Marklund (spelas av Lennart Jähkel) från SVTs pistvakt fast vettig så har du antagligen något som liknar sanningen.

Holmedahl har varit fjällräddare i 20 år, född och uppvuxen i en liten by i Jämtland, bor i Storlien och är fjällräddningsgruppchef i Sylarna – i det fjällområdet som är mest frekventerat sett till både fjällturister och tilbud. I avsnittet får vi ta del av hans stora kunskap och erfarenhet från över 20 år som verksam fjällräddare.

Lyssna på Acast eller där poddar finns!

 

Tre utvalda citat

(lyssna på avsnittet för att höra citaten i sin helhet och sammanhang!)

Om sitt jobb (fjällräddare, brandman, fastighetsskötsel, han driver ett fjällpensionat i Storvallen och en butik som säljer vildmarksutrustning och lokalproducerad mat)
Jag är som en hundskit, jag är överallt

Om vilka egenskaper en fjällräddare bör ha:
…man får inte kuka ur

Om han eller hans kollegor någonsin tappat tålamodet på en fjällturist?
Då har man inget i det här yrket att göra!

 

Tre frågor från avsnittet:

När behöver man fjällräddningen?
“Det är när man känner att man inte fixar det längre helt enkelt, det är ett superbrett spektra när man behöver fjällräddning, det är när man känner att man inte fixar det längre helt enkelt. En del kanske är jättedåligt tränade, en del kanske blir rädda och en del bryter lårbenshalsen. Det är ju hur brett som helst! Det är polisen som tar beslutet vi bara utför order, vi fjällräddare.”

Vad ska man göra för att inte behöva bli undsatt av fjällräddningen?
“Shit happens! Man kan inte skydda sig mot att få ett felskär och vricka knät, eller att man liksom ramlar och byter benet eller att man får en hjärtinfarkt. Men det bästa är att man ska ha dunt bondförnuft va, alltså normalt tränad och sunt bondförnuft det skulle jag vilja säga. Ingen övertro på sig själv, det er ingen skam å snu säger norskarna det är så jävla bra! Känner man att det börjar på att barka iväg – gör något åt det innan du är för trött fysiskt och psykiskt för att kunna rätta till “felet” om du förstår vad jag menar. Sunt bondförnuft och lite fika, deru!”

Något man behöver lära sig eller kunna innan man ger sig ut?
“Fjällen är ju inte farliga, du behöver ha shyssta kläder sen vanligt sunt bondförnuft sen kanske man snubblar när man gör ett vad eller vrickar foten eller bryter handleden det händer ju men det kan man ju göra liks på gågatan i Östersund.

Lite schyssta kläder, kanske ha med sig en vindsäck på vintern, en spade och sånt där så man kan gräva ner sig. – shit happens! Då kan det bara bra att ha lite extra utrustning än bara ett kontokort och ett silkespåslakan.”

Lyssna på avsnittet om du vill lära dig mer om de vanligaste misstagen fjällturister gör, vad man ska göra om man råkar ut för oväder, vad som egentligen är farligast på fjället och mycket mer. Lyssna där poddar finns!

Ett försvarstal till alla oss som bär funktionsplagg i stan

21 mars 2018


Varför klagar egentligen vissa på oss som har funktionskläder i stan? Det kan vara lika kallt och krävande i en lekpark på söder som i fjällen. Dessutom har vi friluftsmänniskor ofta bara ett friluftsställ (vi försöker som många andra att dra ner på vår konsumtion!) och då åker det på oavsett om vi är i vår närmsta skog eller i vildmarken. Följ med under en vanlig dag i Södermalm, Stockholm.

Lekpark Södermalm, 2018/03/03, 12:42. 1 plusgrad, 8 sekundmeter och snöblandat regn.

När jag böjer mig på huk för att min systerdotter ska klättra över mig för att ta sig ifrån det “monster” som jagar henne så följer mina följsamma friluftsbyxor med och skapar inte ett uns av friktion.

Sätter i knäna mot plankgolvet som är täckt av vasst grus och sand. De förstärkta knäna och de dubbla sömmarna presterar precis som de ska och har gjort från äventyr kring Kebnekaise till här på Södermalm i Stockholm. Samtidigt hör jag en man ropa efter sitt barn: “Eliina vi måste gå hem nu!”

Leken verkar lugna ner sig. Monstret som jagade oss är som bortglömt, kanske för att det vankas en festis och bragokex. På samma sätt som om min systerdotter nu tar på sig en varmare tröja så tar jag på mig förstärkningsjackan över den skaljacka jag redan bär samtidigt som jag dricker en kopp värmande kaffe.

Det är riktigt pissväder, en plusgrad och lätt snöblandat regn. Jag är genomsvettig men ullunderstället håller mig varm trots att jag är blöt och mina kängor med kraftig sula och tjocka ullstrumpor håller mig borta från markkylan.

Jag tar ett bragokex och ger till min systerdotter och håller i det när hon försöker ta det men släpper det när hon tar i, vi skrattar och hon kastar snö på mig.

I ögonvrån ser jag samma man som ropade på sin dotter iklädd i mitt tycke lite för tajta jeans, skinnjacka och sneakers. I bara händer håller han krampaktigt om sin iPhone. Han skakar av kyla.

Vintertältning med friluftsexperten Johan Skullman

21 mars 2018En kommentar

Vintertältning kan göra din närmsta skog till ett stort äventyr. Foto: Fredrik Lewander

Att tälta på vintern kräver mer kunskap och annan utrustning än sommaren men det fina med vintertältning är att även en enklare tur i ditt närområde blir till ett stort äventyr när temperaturen kryper under nollan och snön ligger i drivor.

Jag är ingen tältexpert. Många tältnätter har för mig slutat i att jag tagit hjälp av en vän för att över huvud taget kunna slå upp tältet och sedan har det avslutats av att jag lätt huttrande legat vaken halva natten lyssnande på min väns snarkande.

När det kommer till vintertältning så kan okunskap och misstag stå sig dyrt och i fjällmiljöer kan det vara förenat med livsfara.

Så låt mig upprepa historien om att ta hjälp av en vän men sätta punkt för det där med att inte kunna och behöva ta hjälp. Jag ringer upp Johan Skullman, före detta major med över 30 års erfarenhet från försvaret, expert på överlevnad och friluftskunskap. Och kollar med Johan hur vintertältning ska gå till för högsta möjliga säkerhet och komfort.

 

Vad får man absolut inte missa med vintertältning?

Man ska inte underskatta vikten av att öva in ett beteende och mönster som om det vore värsta tänkbara förhållanden som pågår eller kan vara på gång.

Det finns en tydlig koppling att i trängande situationer bete sig som man är van vid därför är det viktigt att alltid öva som om det värsta kunde hända. Stormförankringar och dylikt ska alltid användas. Det har också den fördelen att tältet står pall för snö bättre om exempelvis det faller från en gren och det fungerar även bättre om det så att säga “bara regnar” i och med att tältväven inte lika lätt slackar.

Så det finns helt enkelt flera skäl varför man alltid under vintertältning eller all tältning för den delen ska bete sig som om den värsta storm är på gång.

Tips: Träna hemma innan du ger dig ut. Träna så att du kan resa och ta ner tältet med handskar på, t o m dina tumhandskar! Väl ute på turen kan du vara både trött, kall och hungrig när du ska resa tältet och att då ha lite vana med väl inövade rutiner är en bra investering för välbefinnandet och säkerheten.

Med nära hälften av årets nätter i tält är Johan Skullman rätt person att fråga om vintertältning. Foto: Fredrik Lewander

 

Vad ska man ha för typ av tält?

Tunneltält som ofta har en stor absid är bra och praktiska även för vinterbruk. Är man i områden med väldigt mycket vindändringar som i bergsområden och dylikt då är ett självstabiliserande kupoltält att föredra. Men i mer öppna områden så ändrar sig inte vindriktningen speciellt ofta och då funkar tunneltält bra.

Tält är en viktig investering som kostar efter kvalitet så var och en får tänka efter så att det just passar sitt egna behov, exempelvis paddlar man mycket i ytterskärgård så kan ett självstadgat tält vara att föredra.

Det går inte att ge ett entydigt svar på vad som är bäst. Däremot om man ska ge sig ut på lite längre och seriösare vinterturer i exponerade miljöer så bör man använda sig av ett renodlat vintertält. Det blir lite tyngre men har å andra sidan dubbla tältbågar, markkappor eller kjolar som man kan lägga snö på och självklart snöpeggar (kallas också snöspik).

Vilket tält som passar vintertältning går inte att ge ett entydligt svar på. Här ett kupoltält från Hilleberg. Foto: Team Sad

 

Kan man göra ett enklare tält till ett mer robust?

Man ska inte börja med att vintertälta på kalfjället utan man börjar i sin hemmaskog – och då duger ett vanligt tält. Allra helst ett tält med utanpåliggande kanaler som möjliggör två stänger i varje. Addera sedan snöspik/snöpeggar – dessa kan du även använda i sand eller lös jord! Med detta har man tagit sina första steg in i vintertältning och kan börja tillämpa det.

Har tältet utanpåliggande kanaler så kan man potentiellt lämna in tältet hos en duktig skräddare eller tapetserare och sy på en markkappa/kjolar och då har man ett tält som funkar för en enklare fjälltur. Med den brasklappen att man rör sig i närheten av fjällanläggningar och stugor eller liknande.

 

Vad behövs för särskild utrustning vid vintertältning

Specifikt för vintertältning är att man måste tänka på hur man förankrar tältet och det innebär att snöspik/snöpeggar alltid ska med även om det innebär en extra vikt i packningen och man bör ha det till alla säkringspunkter på tältet och samtliga stormlinor.

Men det finns vissa trix för att spara vikt och samtidigt kunna säkra tältet man kan använda en mix av vanliga snöpeggar och vanliga packpåsar där man packar påsarna med snö och förser med en liten karbin så att man kan använda dem till stormlinorna också genom att gräva ner dem i snön.

Det finns också andra alternativ till att säkra tältet, t ex en längre slana som grävs ned för att förankra flera stormlinor samtidigt men de ska användas vid en nödsituation om snöpeggarna är förlorade, glömda eller borttappade.

I vissa fall vid särskilda snöförhållanden när snön är väldigt hård kan de vanliga tältpinnarna vara att föredra. Då ska både tältpinnarna och snöpeggarna med.

Gräv ur ståhålet vid ingången men lämna gärna snö längst ut i absiden, det funkar som ett hyllplan. Bilden visar ett tunneltält från Fjällräven.

Ser du några återkommande misstag vid vintertältning?

Jag ser ofta att folk skippar snöspik/snöpeggar och istället använder en spade, snöskor, stavar eller skidor för att säkra tältet men det är inget bra alternativ. Tanken är god men den håller inte hela vägen om du tvingas ifrån tältet för att t ex hämta hjälp för att undsätta din vän som ligger i tältet sjuk eller skadad. Om du ska göra en topptur så behöver du din skidutrustning och samtidigt vill du låta tältet stå säkert och fint.

En annan aspekt är att skidor och snöskor inte är gjorda för ändamålet, du löper risk att skada eller rent av skära av stormlinor med exempelvis skidornas stålkanter.

Tips: Blir du insnöad i tältet med en vän och bara en bok, riv ur sidorna efter hand så kan de passas över till din kamrat. Eller ta med en bok var 😉

 

Hur väljer man lägerplats vid vintertältning?

I skogslandskapet: ta hänsyn till vad du har ovanför dig barrträd kan lossa snö till vikt av ett kylskåp, det är det många som inte tänker på!

I kalfjällsterrängen ska man inte välja platser där mycket snö kan dreva, i värsta fall kan det dreva snö över tältet. Man väljer med fördel en tältplats som är lite mer exponerad mot vind och som ligger lite högre placerad.

Barrträd kan snö lossa snö till vikten av ett kylskåp så titta upp var du har ovan dig när du tältar i skogslandskapet. Foto: Tommie Svanström Ohlson.

 

Hur ska man tänka när man slår läger?

Man har alltid en plan för vart man ska och i någon mening en tanke kring vilken plats man kan välja. Finns naturliga inslag i terrängen som kan fungera som en vindbrytare men man ska inte placera tältet för nära en sådan, det uppstår turbulens bakom den så håll en distans på ca tre meter. Efter samma princip kan man också bygga ett enkelt v-format vindskydd för att leda vinden runt tältet. När väl platsen är vald så trampar du upp en väl tilltagen plan yta med dina skidor eller snöskor. Låt gärna snön tjäla fast lite innan du börjar tältresningen!

Tips: Ät och drick under tiden då du väntar på att tältplatsen ska frysa till.

Nästa steg blir att ta fram tältutrustningen, den tanken startar redan på morgonen när du packar i sakerna. Hur har jag packat och tillgängliggjort grejerna för att kunna resa tältet så lätt som möjligt och undvika att få snö i ryggsäck eller pulka.

Det är viktigt att justera klädseln när du slår läger. Du vill varken bli blöt eller fuktig av svett innan du ska sova. Om det är lite fuktiga blötsnöförhållanden så handlar det ofta om att ta av sig värmande klädsel och ta på sig sitt regn-/skalställ istället. En viktig detalj är att även ha ett par skalhandskar som tål väta, de blir ett bra skydd för dina skinnhandskar. Det är ett klassiskt misstag många gör. Var rädd om dina isolerande handskfoder och låt inte dem bli blöta, spara dem hellre tills du är klar med bivacken.

Är det besvärliga förhållanden se till att dricka varmt och äta något mindre så du fyller på med vätska och energi i tid, kanske till och med innan du börjar greja med lägerplatsen.

Sök först ett ställe där det inte drevar för mycket snö som kan byggas upp, jag har sett exempel på när drevad snö kan bygga upp 8-10 meter i höjd och 15-20 meter i längd så håll dig borta från att tälta i en sänka eller ravin.

När du kommer till din tänkta lägerplats och hittat ett lämpligt ställe då trampar du med skidor eller snöskor, att trampa snö med kängor är i regel lönlöst då det bara skapar stora hål i snön. Undvik att ha tältet för djupt ner. När du gjort en plan yta för tältet så lämnar du snön att frysa, hur länge beror på vilken temperatur men som tumregel kan man säga upptill 20-30 minuter. Det är värt tiden för att ha en planare och mjukare yta att ligga på.

Steg två om det inte finns något skydd för vinden är att bygga ett så kallade blocklä, en v-formad mur som ska leda vinden runt tältet. Kom ihåg att placera den tre meter från tältet för att inte skapa turbulens.

Tips: Börja inte gräva ståhålet (gropen du gräver i absiden för att få mer utrymme) i absiden innan tältet står. Det är lätt att gräva det för stort och blir sen svårt att passa in tältet.

När väl tältet är på plats så är det bra inte gräva för nära dörrarna eftersom det blir kyldrag och snö kan dessutom hitta in. Jag brukar säga att man ska spara ungefär 10-15 cm in från dörren eller dörrarna.

Tips: Packa ihop och håll de grejer du lämnar i förtältet under god kontroll. Som grundregel ska de ligga skyddade i ryggsäcken, är det busväder kan snö komma in och du kan få blöt utrustning som i förlängningen skapar stora problem.
Ta med termos, dricksflaska och annat vital utrustning du behöver in i innertältet.

Vintertältuppsättning, från grunden:

• Gå upp en generös rektangel med snöskor eller skidor. Gå upp hela rutan. Låt det frysa på innan du sätter tältet
• Absiden ska stå mot vinden. Då blir det lite lugnare i sovdelen.
• Gör vindmur/vindbrytande mur, i riktning mot där vinden är eller brukar vara. Syns det i snön var vinden brukar gå? Går den i en dalgång, kommer den från sjön? Annars, chansa.
• Ha packat tältet så att den del som ska förankras först kommer ut först ur påsen. Mata vidare sedan. Sätt ett ankare först. Ger justermån på tältlinan, får vara lite lång först, så justeras det sedan.
• Dubbla bågar i kanalerna på vintern, om det går. För extra stadga. Trä i alla, dra sedan ut tunneltältet om du har ett sådant.
• Håll reda på alla tillbehörspåsar!
• Sätt fast alla spikar + ett t-ankare i varje kortända.
• Gräv ståhålet

 

Ventilering

Du ska ordna så att du har god luftväxling i tältet. Beroende på temperatur så kommer du få antingen rimfrost eller fukt på insidan av tältet. Ta med en disktrasa för att torka bort fukten, använd inte en handduk då den är svår att torka ur.

Tips: Ta alltid med en disktrasa när du tältar så du kan torka bort fukt från insidan av tältet.

 

Vad för säkerhetsutrustning ska man ha med sig?

I lavinsammanhang pratar vi om sond, spade och transceiver men i de här sammanhangen brukar vi alltid lägga till vindsäck. Det är ett grundkit man aldrig får tulla på.

Tips: Vad gäller vintertältning på fjället bör du ha med ett reparationskit, t ex extra stormlinor, laglappar mm.

Johan Skullman fick ni träffa i det första Vilse-avsnittet, vill du få mer guider och andra artiklar. Scrolla ner och skriv upp dig på nyhetsbrevet!

Sida 4 av 11« Första...23456...10...Sista »

Friluftsskolan: guider om friluftsliv
prenumerera på nyhetsbrevet!