Friluftspodd, om nödvändig kunskap och nöjen som håller på att försvinna

#24: Jörgen Johansson, vandra fjäderlätt

Podcast | 05 april 2018

Jörgen Johansson med lätt packning i Brooks Range, Alaska.

Jörgen Johansson har ägnat nästan två decennier åt att inspirera människor att vandra med en lättare last genom flertalet böcker och han har bevisat att det funkar under långa och tuffa strapatser i vildmarken. Vilka är fördelarna med en lättare last och hur gör man?

Vi dyker så klart också in i Jörgens passion för ensamma långvandringar! Avsnittet finns där poddar finns.

#23: Louise Becker, gröngölingen på vintertur

Podcast | 29 mars 2018


Louise Becker är frilufts-gröngöling och hade inte tältat sen Arvikafestivalen 2003 när hon gav sig iväg på en flera dagar lång snöskovandring med vintertältning under Höga Kusten Winter Hike (följ länken så kan ni läsa om Louise äventyr i artikeln!).

Hur gick det för Louise på hennes första vintervandring och vintertältning, lyssna där poddar finns!

Är du mer nyfiken på friluftsliv under vintern, följ länkarna nedan!
Om att tälta på vintern i minusgrader
Om snöskovandring för nybörjaren

#22: Niklas Holmedahl, fjällräddaren “bondförnuft och gofika”

Podcast | 22 mars 2018


I senaste avsnittet som är tillgängligt där poddar finns får du träffa Niklas Holmedahl fjällräddaren som inte räds orden. Föreställ dig Sven Erik “Sven-E” Ivar Marklund (spelas av Lennart Jähkel) från SVTs pistvakt fast vettig så har du antagligen något som liknar sanningen.

Holmedahl har varit fjällräddare i 20 år, född och uppvuxen i en liten by i Jämtland, bor i Storlien och är fjällräddningsgruppchef i Sylarna – i det fjällområdet som är mest frekventerat sett till både fjällturister och tilbud. I avsnittet får vi ta del av hans stora kunskap och erfarenhet från över 20 år som verksam fjällräddare.

Lyssna på Acast eller där poddar finns!

 

Tre utvalda citat

(lyssna på avsnittet för att höra citaten i sin helhet och sammanhang!)

Om sitt jobb (fjällräddare, brandman, fastighetsskötsel, han driver ett fjällpensionat i Storvallen och en butik som säljer vildmarksutrustning och lokalproducerad mat)
Jag är som en hundskit, jag är överallt

Om vilka egenskaper en fjällräddare bör ha:
…man får inte kuka ur

Om han eller hans kollegor någonsin tappat tålamodet på en fjällturist?
Då har man inget i det här yrket att göra!

 

Tre frågor från avsnittet:

När behöver man fjällräddningen?
“Det är när man känner att man inte fixar det längre helt enkelt, det är ett superbrett spektra när man behöver fjällräddning, det är när man känner att man inte fixar det längre helt enkelt. En del kanske är jättedåligt tränade, en del kanske blir rädda och en del bryter lårbenshalsen. Det är ju hur brett som helst! Det är polisen som tar beslutet vi bara utför order, vi fjällräddare.”

Vad ska man göra för att inte behöva bli undsatt av fjällräddningen?
“Shit happens! Man kan inte skydda sig mot att få ett felskär och vricka knät, eller att man liksom ramlar och byter benet eller att man får en hjärtinfarkt. Men det bästa är att man ska ha dunt bondförnuft va, alltså normalt tränad och sunt bondförnuft det skulle jag vilja säga. Ingen övertro på sig själv, det er ingen skam å snu säger norskarna det är så jävla bra! Känner man att det börjar på att barka iväg – gör något åt det innan du är för trött fysiskt och psykiskt för att kunna rätta till “felet” om du förstår vad jag menar. Sunt bondförnuft och lite fika, deru!”

Något man behöver lära sig eller kunna innan man ger sig ut?
“Fjällen är ju inte farliga, du behöver ha shyssta kläder sen vanligt sunt bondförnuft sen kanske man snubblar när man gör ett vad eller vrickar foten eller bryter handleden det händer ju men det kan man ju göra liks på gågatan i Östersund.

Lite schyssta kläder, kanske ha med sig en vindsäck på vintern, en spade och sånt där så man kan gräva ner sig. – shit happens! Då kan det bara bra att ha lite extra utrustning än bara ett kontokort och ett silkespåslakan.”

Lyssna på avsnittet om du vill lära dig mer om de vanligaste misstagen fjällturister gör, vad man ska göra om man råkar ut för oväder, vad som egentligen är farligast på fjället och mycket mer. Lyssna där poddar finns!

#21: Linda Elvingson, mejerist, bonde och mozzarelladrottning

Podcast | 15 mars 2018

Linda med två av gårdens vattenbufflar.

Hur lever och arbetar en svensk bonde? Vi har snackat med Linda Elvingson om livet som lantbrukaren, om äkta svenskt buffelmozzarella och om ensamvandring.

Gäst in 3:10. I inledningen pratar jag om förra veckans möten med Tobias Karlsson från Bushcraft Sverige, Jonas Landolsi som bland annat anordnar Bushcraftfestivalen och Julia Kalthoff från besöket på fd Vildmarksmässan.

Lyssna på avsnittet där poddar finns!

Nils Grundberg är en bekväm frilufsare som är ute oftare än långt.

#20: Robin Dalman, knivmakaren “jag kan vara så kompromisslös jag vill”

Podcast | 08 mars 2018

Slipningen, den del av arbetet som Robin Dalman uppskattar mest. Foto: Johan Strindberg

Från en liten verkstadslokal i en förort i södra Stockholm blandar Robin Dalman japansk och svensk tradition och skapar köksknivar som lockar entusiaster från hela världen. Ett avsnitt tillägnat den skärande eggen, ett verktyg vi använt i hundratusentals år och som de flesta av oss använder än idag. Nedan finns en text från det besök jag gjorde hos Robin i anslutning till inspelningen.

 

Foto: Johan Strindberg

Ett rytmiskt dunkande hörs när jag närmar mig den oansenliga lokalen insprängd bland några bostadshus i en vanlig förort till Stockholm.

Jag knackar på dörren, ljudet tystnar och dörren öppnas och en person med ett skitigt förkläde och nyfikna ögon visar sig i dörröppningen. Han visar mig runt i den ganska pråliga men funktionella lokalen, olika stationer för olika steg i tillverkningen. Slipning, härdning, smide och anlöpning.

Robin bjuder på snabbkaffe och visar några av hans knivar. Knivarna är oemotståndligt vackra. Masurbjörk, renhorn och näver i handtag och handsmitt damaskusstål.

Robin Dalman har på bara några år blivit ett namn bland kockar och knivnördar världen över. Han kombinerar svensk slöjdtradition med japanskt tusenårigt knivmakeri.

Resultatet är häpnadsväckande, det känns direkt när jag lyfter en av hans kockknivar. Den är välbalanserad och känns lätt, närmast svävande i handen.

Utdrag ur poddavsnittet (gäst in 3:10):

 

Vad utmärker ditt hantverk?

Man kan göra knivar på många olika sätt, jag ser på det som ett arbete i utveckling hela tiden, lite av en resa. Men jag är ganska bekväm där jag är nu. Om man tittar på mina knivar så kan man se att de har en speciell slipning. Dom ser lite annorlunda ut för de har fler skålsliningar på bladen. Sen när man håller i den så känner man att den är precis i utförandet överallt.

Det är lite av det härliga med att göra egna knivar, att man kan vara så kompromisslös som man vill. Jag försöker göra mina knivar konsekvent så att varje kniv i den modellen blir precis så som jag hade tänkt. Och det har ju funkat, hittills är folk nöjda och jag börjar få lite uppmärksamhet och sådär, jättekul!

I en enkel verkstad i Årsta, Stockholm skapar Robin knivar med 1000-åriga anor.

 

Hur tänker du vad gäller materialval?

Jag försöker hålla mig till svenska stål och skaftmaterial men jag är inte helt absolut, jag kör med lite tyska stål också. Jag vill göra en bra kniv helt enkelt. Men jag har mina små favoriter kan man säga, svenska stål från Uddeholm som tillverkas i Munkfors.

Sen använder jag svensk masurbjörk väldigt mycket och renhorn. Jag har en leverantör på renhorn som handplockar dem precis enligt de måtten och den kvaliteten jag vill ha. Det är alltid lite kinkig att jobba med naturmaterial men så som jag bygger mina skaft nu så funkar det riktigt bra. Och de håller bra för användaren.

Masurbjörk är ett återkommande inslag hos Dalman-knivarna.

 

En enkel stålbit på väg att bli ett vackert bruksföremål.

 

Ett utsökt hantverk, nordiska material och japansk knivkonst.

 

En fin, en medel och en grov. Robin likt de flesta av hans kunder föredrar att vässa sina knivar på Japanska vattenstenar.

 

Vilken del i knivmakandet tycker du är mest intressant?

Kanske det som de flesta inte tycker är så kul väldigt precist, något som många bladsmeder inte tycker är så kul. För det tar väldigt lång tid och är väldigt krävande, beroende på hur man gör och hur ens process ser ut.

Men jag tycker alla moment är intressanta, jag tycker det är väldigt kul att göra knivar helt enkelt även skaft och se materialen när man närmar sig slutet.

Men det som gjorde att det funkade för mig i början var för att jag hade mycket tålamod att stå och slipa dag ut och dag in.

Lyssna där poddar finns för att höra mer av Robin Dalman!

Sida 2 av 612345...Sista »

Friluftsskolan: guider om friluftsliv
prenumerera på nyhetsbrevet!